Om mig

Jag heter Angelica Nilsson och bor på landet i Jämtland. Förutom allt som har med spinning att göra så älskar jag att läsa böcker, fotografera och pyssla med min hund och mina kaniner. Förr var också teckning ett intresse, tyvärr så har den ådran lämnat mig på obestämd tid.

Jag började spinna 2008, någon månad innan jag skaffade min första angorakanin. Hon kom den 2 november och hette Ull-Rika och var i den vackra färgen viltblå. Hon är stamhonan i min angorauppfödning och idag finns hon i stammen hos alla mina uppfödningar.

Efter det så har det bara rullat på med spinning och ull. Jag har haft spinnpauser som varit nästan 10 månader långa, men sedan början av 2013 så har jag spunnit utan några längre pauser.

I början av 2013 blev jag medlem i facebook gruppen Spinnare, så det blev en inspiration. Några månader senare hittade jag etsy butiken nunoco och fastnade för deras fina kardflor i glada färger (se bilden t.v.). När jag började med spinning 2008 var det svårt att hitta webbutiker som sålde ull och även info. och tips om spinning. På engelska fanns en del, men på den tiden hade jag lite problem med det språket.

Jag fick mig en modern spinnrock den 31 juli 2013. Jag hade smärtproblem när jag satt vid en gammaldags spinnrock, så jag hade mest använt sländor det sista året. Det var en dubbeltrampad Ashford traveller som jag fick, och den ökade mitt spinnintresse enormt. Den är underbar att sitta vid, och det är nog bra för kroppen att använda båda benen så ingen överbelastning sker.

Jag färgade ull första gången hösten 2013, med dryckespulvret Kool Aid. Och jag kan inte förstå hur folk kan dricka av det, det stank något fruktansvärt! Jag var ensam hemma och fick ha korsdrag i köket för att vädra ur lukten. När mina föräldrar kom hem några timmar senare så satt lukten fortfarande kvar! Och skålen jag använde i micron fick diskas x antal gånger innan lukten försvann. Så det var ingen trevlig första erfarenhet …

 

I april 2014 så var jag ensam hemma i ett par veckor, så jag passade på att färga med syrafärger. Det var en mycket trevligare upplevelse, även fast syrafärgerna luktade så fick de mig inte att vilja kräkas …  Jag färgade två gånger på de där två veckorna, och sedan var jag fast. Hittills har jag förmodligen färgat 30 kg ull och garn.

Jag älskar att färga, det får mig att må psykiskt bra. Jag får liksom ett kick av alla glada färger. Därför säljer jag en hel del av det jag färgar, så att jag kan köpa in mer ull och färga ännu mer! Jag har inget vinstsyfte med min verksamhet och det är därför jag har valt att ej skaffa företag i dagsläget.

 

 

Jag äger en gråhundstik som lystrar till namnet Tara. Hon är född 1 april 2008 och födelsedatumet kan förklara en del. Hon är livrädd för älgar (hon fick sig nog en spark under sin första säsong), och hon lyckades äta i sig en hel del råttgift när hon var runt 1-2 år (hon klarade sig utan problem, hon fick utskrivet vitaminer som koagulerade blodet). Hon fick livmoderinflammation natten till den 1 augusti 2013 (japp, precis sedan jag hade fått hem min spinnrock, lyckan över rocken var inte så långvarig just då). Men den gången räckte det med antibiotika. Men natten till den 1 juli 2014 fick vi åka in akut igen, och denna gången blev hon opererad.

Hon var t.o.m. inflammerad i övriga buken, så hon hade varit riktigt dålig (men visade ingenting, bara någon dag innan hade jag och hon varit på kurs och det enda annorlunda hon betedde sig då var att hon inte ville sitta ned …). Ungefär 1,5 år efter operationen så fick hon urinvägsinfektion och har numera lätt att få det om det är kallt väder. Jag brukar kalla henne för ”mitt lilla aprilskämt”. Men hon är en trevlig hund, och är duktig att vakta huset/gården om främlingar kommer.

/AN